21 aug. 2016

Nä, det är inte Bill Murray

Hallå gôbbar och gômmer, ni vet känslan när man är så jävla pissig att det känns som att urinblåsan ska sprängas som en påskorv med ärtsoppa som kraschlandar från omloppsbana men, när man väl kommer till en plats där man kan ösa ur sig piss som en jävla ångvält utan att polisen tar en, inte kan få ut en enda droppe för att jävlar-i-helvetes-rövmjölk varför varför VARFÖR? Ens bröstvårtor håller på att poppa som Pringles-lock och skjuta ut piss med ett sånt tryck så du kan dela en jävla tanker i tve från TREKVARTS SJÖMIL. Det är så MYCKET piss som just nu MÅSTE ut, att dess blotta MASSA rubbar jordens omloppsbana kring solen och alla jävla apokalypsfilmer du sett på alla jävla bussresor faktiskt kommer att ske. NÄ det fanns ingen jävla komet som korsade jordens bana tills du ansamlade SÅ MYCKET PISS att du gjorde Jorden till en jävla slägga som hivas iväg rätt mot sin förintelse, som en ciderpackad 14-åring i moshpiten på en Angerfist-spelning.

Typ den känslan har jag nu fast istället för den vanliga urinsirapen så äre något som jag känner att jag behöver få sagt. Ibland känner jag att något är på väg, men så surrar min nalle (är det så ungdomar snackar nufötin?) eller så kommer jag på någon totalt jävla vanlig sak som gör mig sur, typ rasism och stekare, och lägger istället all energi på att inte sprängas över det men allt som finns att säga om dem grejerna har ju redan sagt så vad fan ska jag ventilera mig över det i publika forum för?

Tur då att det finns människor som inte har uppmärksamhetsspannet av en koksad Youtube-streamer, utan faktiskt sitter och grubblar över real grejer och sedan är samariter nog att dela med sig av denna vishet. Människor som Ian McKaye, som säger en jävla massa bra grejer i denna intervjun i Huck Mag. Kompensera för den totalt bortkastade tiden du precis lagt på att läsa ovanstående stycke, genom att läsa intervjun med herr McKaye.

Go sönna på er.